Tommy Lillfinger

Det är ju bara så helt enkelt att skadeglädje är det roligaste som finns, att få skratta åt någon. Även om det kan kännas fräckt så hey, come on it's all fun and games. Idag hade min kära kollega ett litet missöde, om vi säger som så. Han skall idag ut och roiva vilket ledde till att han hade packa med sig en massa kläder mat och drickor. Det var bara det att den här med logististiken inte var så genomtänkt. Han hade packa maten och en rödvinsflaska i en papperskass med vinet längst ner. Så när han lugnt hade spatsera på stan hade kassen gått sönder och rödvinsflaskan explodera genast vid hans fötter medan maten rullade omkring på Centralgatan. Detta resulterade i att hans strumpor blev indränkta i rödvin. Vanligtvis skulle man ju sedan kasta strumporna.

Men nej. Inte min kollega. Inte dessa strumpor. De är för fina och bekväma. Så när han kom på jobbet beslöt han sig för att ta denna utväg.

Det är ju banne mig ändå frågan om fantastiska Tommy Lillfinger strumpor. De är säkert riktigt sällsynta eller (troligen) kostar hundramiljoner varför han kom fram till slutsatsen att salta sina strumpor. Jag tycker att det är bland det roligaste jag hört eller sett på länge. Man har hört om att sätta salt på sin skjorta etc. Men aldrig strumpor. Kanske de har också ett högt emotionellt värde. Anyways, så nu har vi ingen salt kvar på jobbet.

Som vår chef sa - "Vissa saltar fisk, andra saltar strumpor".