Idag på jobbet så hörde jag när en ung flicka klagade åt sin
mamma om att hon ville ha en rock. Det var frågan om Grankullas nationaldräkt,
nämligen en Henri Lloyd Ventura rock. Rocken i sig är förmånlig om det går till
seglingsbruk men som skolrock som denna flicka ville så mycket ha den är den
jävla opraktisk, onödig och slöseri av pengar (290€). Men hey, inte stör det
mig nu säljer jag fast iskuber till en inuit(hahaa politiskt korrekt) om denne så vill – observera att
dessa är jämförbara. Förvånansvärt nog så gick mamma inte med på det och sen
var det roligt att lyssna på flickans klagande;
”Mammaa, kom igen nu!”
”Mamma
jag behöver den här!”
”Jätte orättvist, hon(syster) fick ju en jopo just!”
Mamman; ”Vi köpte ju just en rock till dig?”
Flickan; ”Suck mamma det är ju en
tunn lenkki rock som kostade säkert bara nå tjugge! Den här skulle vara jätte
bra och jag skulle använda den hela tiden!”
Observera att hon inte hade en
aning om vad hennes nya/gamla rock kostade. Nå saken slutade så att hon fick
ingen rock och stormade ut från butiken. Jag däremot fick ett riktigt gott skratt.
Ungdomen – framtidens hopp minsann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar