Polisen

Idag var det i nyheterna om en glad, snäll farbror som hade bestämt att det var alldeles för varmt för kläder idag och att det hörde till ens grundliga rättigheter att få gå naken ute på stan. Och att stoppa en bus och stå framför den. Och att attackera polisen. Och att försöka fly. Och att försöka ta sig in i bussen.
Vi snackar alltså om en riktigt livslevande piripää som var hög som ett hus.
Det som dock förvånade mig var reaktionen och kommentarena som folk hade skrivit. Det var inte alls i stilen att "jumalauta den där faijan är galen och att han borde spärräs upp!". Själva fallet inte - som  vanligt i det här landet så är denna mannen ett offer, ett offer för polisvåld. Polisen hade i ett skede av gripningen måsta ta till hårdhanskarna och slå till med batongen, när den här spralliga farbrorn inte ville lugna ner sig och det räckte inte med 2 poliser att hålla honom nere. Ändå fortsatte han att sparka och uppföra sig farligt/våldsamt. Nu kritiseras sedan dessa poliser för sitt våldbruk och deras handlande granskas av åklagaren. Ursäkta min franska; men va fan.

Vi antar hypotetiskt att man själv skulle ha gått ute på stan när plötsligt denna lättkladda farbror skulle ha kommit springandes emot en och uppfört sig farligt. Om han ännu där utöver skulle ha betett sig våldsamt (vi utgår från att man inte kan fly), så då skulle man hamnat ta till självförsvar. Min poäng här är att pga. polisen representerar staten så anses detta som våldmissbruk - medan som självständig person skulle det troligen ha klassats som självförsvar. Då skulle folk ha riktat sin fokus på den mysiga farbrorns agenrande som galen.. Han bet ju polisen för fan?!

Ei se mitään, pidetään hulluista huolta ja kaikki on valtion syytä!