Fucking Höst

Man känner när det är höst - det är något i luften, det är kallare, fuktigare och mörkare. Man sitter inne i butiken, tittar ut och funderar för sig själv att "vittu sånt skit". Men man vet definitivt att det är höst när radio stationerna börjar spela sådär speciellt mycke Coldplay. Ni vet, sådär semi-gnälliga och deprimerande stämningar. Man föreställer sig alltid att det regnar när man hör dem, de har den otroliga kunskapen att få allt upp-beat bli down-beat.
För att citera City-tidningen för 100 år sedan:
"Coldplayta kuuntelevat vain miehet jotka aamulla runkatessaan itkevät".
Men nu gör de ju helt bra musik. Inte bland mina favoriter dock.

Annars så var jag igen på jobbet och konstigt nog så sålde vi ganska mycket. Blev förvånad då det ändå är i ganska slutet av säsongen. Nå dit kom då ändå en riktig faija som skulle köpa en en rock och joo han hade en liten kalas-kula. Han prövade rocken, skrattade och sa: "hoh-ho man borde nog banta lite så att man ryms bättre!" Det är en semi-obekväm situation. Man skrattar generat med men samtidigt funderar man "vad borde jag egentligen säga?" Som om man skulle börja säga där till en okänd människa "nej, nej ni ser riktigt bra ut!" eller "jaa, kanske det skulle vara helt passande." Därför skrattar man. Den är härlig den här besvärade, osäkra finska mentaliteten.

Efter jobbet så tog vi oss till Sello för att Mandy skulle köpa något nytt och tufft. Det for bra och hon är nöjd. Nu är det bara jag som är en stenålders människa.