Blast from the past

Idag före mina föreläsningar träffade jag en gammal bekant till mig, från Vichtis tiderna. Vi råkade ses här om dagen och sedan beslöt vi att vi skulle träffas över lunch och prata - to catch up. Killen som jag träffade så gick vi tillsammans på samma skriba som elever och jag tror att vi hade inte riktigt sets sen dess. Så det var verkligen kul att snacka och fråga om han visste något om de gamla gängarna - Vichtis är ändå sådär relativt litet så alla kände varandra och en stor del var tom. släkt med varandra.
Det roliga var att man snackade helt som om det skulle ha varit igår man sågs, inget onödigt small talk eller trams utan rakt på sak bara och kasta lite läppän. Vad jag förstod är det ganska öde i Vichtis/Nummela trakten och folk har flyttat bort. Även om vissa tappra hjältar finns där kvar. Han berättade att en del ändå far till Nummela och klubba, även om de inte bor i trakterna mera. Livets cykel är spännande, vad om jag inte skulle ha sökt till stan för gymnasiet. Undrar var jag skulle vara nu? Men jag är så glad över var jag är nu och det som motiverar mig ännu mer är att jag vet att jag är här genom mina egna beslut.

Perkele jag är strong männsika.