The Chronicles Of Gumppa: Hejdå Fest

Igår var det sista dagen av tävlingarna och till en början måste jag säga att det känns konstigt men skönt att ha kunnat sova länge, plus att koppla av. Men som sagt, genast efter seglingarna igår så rusade jag iväg till Mgård för att vi (jag och mandy) skulle hinna ta bussen. Jag hann vara där i exakt 5min, så att jag kunde byta lite kläder och sedan måste vi iväg. Vi skulle ta oss fram med kommunaltrafiken, men som vanligt sket nästan allt sig.
A) Vi trodde att vi missat första bussen så vi började gå, det visade sig att vi inte hade missat den för att 1min senare körde den förbi oss.
B) Medan vi höll på att gå till andra hållplatsen så gick min plastpåse sönder och alla mina drickor tänkte gå sönder, sen var det satans jobbigt att bära på den.
C) När vi väl åkte sedan men andra bussen steg vi av helt för tidigt och hamnade vänta på nästa buss, någonstans i esbo i en halvtimme.
I nästa buss hittade vi sedan Markus och tillsammans kombinerade vi ett oslagbart trio, som var jävligt bra på att yra och att tappa bort sig själva. För att vi yra i någon skog och gick av och an en hel del, för att Markus + Mandy är inte direkt sagt kända för sitt lokalsinne och inte är jag själv heller någon höjdare på det. Nå sist och slutligen hittade vi ändå fram, var det sedan först lite chillades och sen började vi spela caps. Först snaija inte riktigt hur det funka men, snabbt fattade man det sedan gick ut på och det var faktiskt ganska roligt. Snabbt tempo, ergo mycket drickande. Förr eller senare tog vi oss till bussen och medan vi gick fick jag en konstig känsla av att man kände sig som en 17-18 åring, troligen var det när folk var fulla, vi var på väg till stan och vi perseile lite. I bussen blev vi ivriga på att sjunga vilket den första chauffören tyckte att var OK och roligt, medan den andra var sen en surpuppa och hade ätit citroner. Väl framme i stan for vi till Kaisla och dricka bisse varifrån vi skulle sedan ta oss vidare, jag, mandy, markus, staffan, anton och jannika ville fara till en karaoke bar så vi började ta oss mot erottaja. Under den tiden började vi grabbarna spela att spel som vi hittat på under gymnasiet med markus - man skall komma så nära som möjligt en vanlig pedestrian utan att röra dom, som en slags parkour och sedan skall man alltid skrika "WHOOOU!" när man är nära. På efterhand tänkt, kan vara sådär semi-farligt mitt i natten om någon skulle ta det illa upp. Men fans roligt är det ju, och förbaskat daijut ser det ju också ut.
Sist och slutligen måste vi bara konstatera att karaoke baren var fulla och vi bestämde oss att sen också gå till Molly Malones. I det skede avlägsnade sig staffan och markus men vi tappra hjältar fortsatte. Men jumalauta det var folk i Malones, det var något helt sjukt och jag kan inte fatta ens hur det var möjligt. Jag blev tillknuffad nå hundra gången. Där var det också roligt med dancing & stuff, men efter en lång dag så var det dags att börja ta sig hem och vi hoppade på taxin. Vi var hemma sedan kring halv fem på natten.

It's good to be back.