Kanske de mest klipska detektiverna bland er har listat ut att jag inte på en stund skrivigt något i min blogg. Ni kan få en låtsas medalj - varsågod. 4 dagar av extrem tävlande i alla vädrar och vindstyrkor har resulterat i ett bränt ansikte, blåmärken längs hela inre låret + armarna och ett sönder slaget lillfinger. Vi har inte varigt de bästa, men inte heller de sista en enda gång. Det kan bara konstateras att vi har för få timmar och sjömil bakom oss som crew, men varje dag som går börjar saker löpa bättre. Idag hade vi det helt vindstilla väder med gassande sol, motsatsen till måndagens offshore tävling där vi hade grym storm, med stora vågor, blixtar, vind och vatten så perkele - vi for ute på havet nie och klockan 01.30 var vi i hamn. Våta, trötta och hungriga. Då blev det taxi hem till vanda, var jag åt kall pasta bolognaise för att inte väcka resten av huset. Men nivån har varigt tuff och folk pushar sig själva verkligen to the limits - det som beskriver detta bra är att under en tävling bröt en tysk av sitt ben (avomurtuma, sådär att det är liksom ben ovanför huden), en kille fått bommen i huvudet och fått en massa styng, åtm. 3 båtar varigt på grund mm.
Som sagt har det varigt jävla siisti men det har varigt tidiga och långa dagar så det blir faktiskt skönt när det tar slut på lördag. Då får kroppen lite vila och pusta ut.
Tyvärr har jag inga inspirerande och aktuella foton att sätta hit nu, så ni får nöja er med den här potatisen.
 |
| Här är nu den |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar