Aij perkele också!
Jag som redan hann tro och hurra att jag lyckades att klara av vintern utan att halka och falla en enda gång, misslyckades som en rutinerad spurgu att hålla en vitvecka. Där traskade jag till bilen på parkeringsplatsen med läppäreväskan i högsta hugg och just när jag skulle öppna dörren så hände det. Som en finsk mäkikotka legenda konsanaan flög jag genom luften och landade på min mjuka röv som tur dämpade till stöten. Där låg jag sen på ryggen och jämrade mig. Som tur klarade sig datorn oskadd. Det enda som skadades var mitt självförtroende angående mitt balanssinne.
Jämmer och älende...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar