Getting there

Det är på något sätt spännande ock konstigt att sitta nu på tåget till Hfors när det går att räkna på en hand hur många gånger jag skall göra det. Framförallt så känns det helt perkeles skönt. Så många timmar och euron har jag satt på jävla VR. Mina vänner, det har verkligen inte vari en "joy ride". Idag också efter föreläsningarna så var ja hungrig efter bara att ha äti frukost så sen hamnade jag köpa mat till tåg resan. Personligen så tål jag inte kolmioleipän som är dränkta i majonäs, seriously det är så mycket mayo i dem att det borde istället kallas kolmiomajoneesi. Det är som att ta en tugga i en genom dränkt svamp. Får rysningar av bara tanken. Som om man sen vill ha något annat så kan man räkna med 95% chans att oavsett vad du tar så innehåller det Ananas. Ananas är det värsta som har hänt till hela Matindustrin - speciellt färdig mat och skolmat. Det att du smäller dit ananas gör inte maten automatiskt bättre. Det är en desperat försök i att dölja den vidriga artificiella smaken av resten av maten. Så sen blir man tvingad/får köpa en vettig smörkku som det e är god och har bra ingredienser, negativa är bara att det kostar sen hundramiljoner euro. Men vad kan man göra, quality costs.

Mmmm. Bacon..

Insåg just att den där bilden är en riktigt stereotypisk bloggare/instagram foto. So it has come to this...