Experiment

I och med den nya införskaffningen av smartphone har jag inte kunnat motså frestelsen och har joinat denna ökända instagram, för att försöka förstå varför det susas såmycket i säven av den. Nå för att jag skulle blenda in och inte väcka uppmärksamhet så ladda jag upp idag ett artistiskt-hipsterit-natur foto;

Jag tror att ingen har misstänkt något. Men när jag laddade upp fotot inte kände jag mig på något sätt mera speciell eller artistisk. Kanske det här med naturfoton är inte för mig? Kanske de andra känner sig sen mera speciellare för att något måste det ju vara?

Oj Nej...

Igår hade man helt jävla roligt, men idag betalar man priset för det - högt. Vi var alltså igår till fröken Bella, vart hon hade bjudit oss för ett par veckor sedan. Hon bodde mitt inne i smeten av stan och vi konstaterade att vi kommer att vara grannar i framtiden sen jag kommer till stan. Hennes paikka var snygg och elegant, dessutom var det riktigt nära till glöd så man kom dit riktigt smidigt. På glöd sen var det helt sjukt bra meininki, keikkan var helt huippu bra och de dro den med stil! Jag skäms lite över det att jag har dansat hela natten på en semi-tom dansgolv för att jag dansar ytterst sällan. Då också bara i fyllan. Oj nej, jag trir att jag skrek till och med "FISTPUMP!" och började pumppa. Varför?...
Nå nu har man sen grym darra och är helt helvetes hungrig. Dagen efter var dåligt planerad iom. vi har ingen mat överhuvudtaget.
Dagens citat:
Jag: "Jag är så jävla hungrig."
Mandy: "Ta en burana."

Hehe jag hajos, det var en taxi chaufförs registerplåt. Han är säkerligen en stud

Från keikkan

Hur blev det såhär?

Som ni kanske tidigare läst i mitt inlägg så har jag redan länge bollat omkring med tanken om en smartphone. Den dagen kom mycket snabbare än förväntat tydligen. Egentligen skedde allt då jag ringde till pappa och vi kom överrens om att äta middag hos dem nästa vecka - sådär allmänt höras bara. Pappa frågade sen annars bara hur jag har det och jag berättade om mina tankar kring smartphones, om att jag funderade att köpa en Lumia 800 osv. Pappa lyssnade och frågade sedan att är jag säker om just Lumian för att Sonja(styvmor) har en och hon är lagom-nöjd med den medan han  som en iPhone ägare är jätte nöjd. Jag sa att jag tror det, och samtidigt är iPhone så löjligt mycke dyrare. Nå han uppmanade mig att köpa det som jag ville och sa att vi skulle höras.

En halvtimme senare får jag ett sms från pappa där han säger att om jag betalar den summan som motsvarar Lumia 800 av en iPhone så betalar han sedan resten.

"A man is truly strong if he can admit his wrong doings and swallow his pride"

Mina damer och herrar, jag äger nu en iPhone 4S. Ironiskt - ja kanske, men det var efter starkt övervägande. iPhone är ju nog bra bortsett från att den kan gå lättare sönder och att den är så sabla dyr. 2 aspekter som störde mig mest. Samtdigt har jag hört att Lumia 800 har haft övriga problem. Så om det inte skulle ha varigt för pappa och hans otroligt snälla erbjudande skulle jag ha köpt en Lumia 800. Men nu så var pros/cons ganska jämna ut. Sist och slutligen blev det sedan att Lumia börjar kanske bli en dead-end och största delen av apps finns för iPhone. Men jag är inte en apple fjant och som jag tidigare sa - det är bara en mobil.

Som Mandy brukar säga:
"Jag är inte bortskämd, jag har bara en snäll pappa."

Tack pappa.

Fucking Höst

Man känner när det är höst - det är något i luften, det är kallare, fuktigare och mörkare. Man sitter inne i butiken, tittar ut och funderar för sig själv att "vittu sånt skit". Men man vet definitivt att det är höst när radio stationerna börjar spela sådär speciellt mycke Coldplay. Ni vet, sådär semi-gnälliga och deprimerande stämningar. Man föreställer sig alltid att det regnar när man hör dem, de har den otroliga kunskapen att få allt upp-beat bli down-beat.
För att citera City-tidningen för 100 år sedan:
"Coldplayta kuuntelevat vain miehet jotka aamulla runkatessaan itkevät".
Men nu gör de ju helt bra musik. Inte bland mina favoriter dock.

Annars så var jag igen på jobbet och konstigt nog så sålde vi ganska mycket. Blev förvånad då det ändå är i ganska slutet av säsongen. Nå dit kom då ändå en riktig faija som skulle köpa en en rock och joo han hade en liten kalas-kula. Han prövade rocken, skrattade och sa: "hoh-ho man borde nog banta lite så att man ryms bättre!" Det är en semi-obekväm situation. Man skrattar generat med men samtidigt funderar man "vad borde jag egentligen säga?" Som om man skulle börja säga där till en okänd människa "nej, nej ni ser riktigt bra ut!" eller "jaa, kanske det skulle vara helt passande." Därför skrattar man. Den är härlig den här besvärade, osäkra finska mentaliteten.

Efter jobbet så tog vi oss till Sello för att Mandy skulle köpa något nytt och tufft. Det for bra och hon är nöjd. Nu är det bara jag som är en stenålders människa.   

Studentkårers Luncher

Man blir ju bara ledsen och deprimerad. Idag, bland andra, dagar då jag TVINGAS äta i skolan på grund av att ha förmiddags-/eftermiddagsföreläsningar blir jag förvånad över hur det är möjligt att förvandla goda råvaror till intetsägande mössön. Jag vet inte hur det är i Helsingfors, men detta är fallet i Åbo 8 gånger av 10. Idag också så bjöds det på Lasagnette (hot tip: maten blir inte godare av att skriva det exotiskt och lägga en ette i ordet) och i praktiken så är där ju alla råvaror goda. Pasta - najs, kött - bra, kryddor - boom baby etc. men simsalabim i köket and it's shit. Jag tycker att det är ganska otroligt.
Nå man kan ju tänka att "men det är ju så svårt att laga mat till så många under en kort tid". Jag tycker att det är lite som om en busschaufför skulle kroka i trafiken 8 gånger av 10 varje gång han kör och sedan försvara sig med att säga "det är jätte svårt att köra buss i rusning och dessutom är en buss mycket större än en vanlig bil".
Kan jag göra det bättre? Knappast till så många, men jag är inte heller utbildad som en herkkukokki till massorna.

På grund av dessa orsaker äter jag hemma lunch - 8 gånger av 10.

Rutin

Nu när det har redan gått ett par veckor och man har hunnit studera, setle in och acceptera faktumet att man faktiskt bor samt studerar i Åbo. Kurserna har kommit igång och varje lektion inser jag "shit, vad jag har mycket att studera och att hinna med". Men det här är nu såndänt veckans vui vui studerande klagande, vilket är nu knappast så nytt till någon människa. Apropå studier och tenter så jag antar att ingen av er bryr sig men första tenten som jag hade så fick jag resultat för. Blev en 3 och är helt nöjd med tanke på att det kom så snabbt, men en fyra hade jag nog siktat på. Men det är acceptabelt ändå som vitsord, där är innanför ramen som jag har lagt upp.
Men summa summarum måste jag nog säga att det känns igen bra att sitta på skolbänken, man vet att man kommer framåt och man får syssla med det som man är mest intresserad av. Även om det handlar om samhälle, stat, organisationer, beslutsfattande med mera. Härligt, härligt men farligt, farligt.

True that