Spanska

Att studera nya språk är roligt men nu kan det ibland också vara krävande. Vi går på öppna-uni introduktion till spanska, på kvällarna. Kursen är ganska packad av medelålderstanter, som hoppas på att sen med sin spanska roffa åt sig en ung Jorge lattare när de far på sin nästa resa till Fuengirola.

Skämt åsido så har det nog varit riktigt skoj. Delvis att lära sig, delvis pga människorna. Det blir en blandning av "hoppas jag inte behöver säga något" stämning och man ser paniken i folks ögon. Sen finns det också av den andra extrem ändan som säger och svarar på allt. Där är t.ex. en brud som har varit på utbyte i Madrid ett år och konstant kommenterar något att; "de säger så", "gör så", "man höra mera av det" etc. Förstår inte alls vad hon gör där på kursen. Föreläsaren är bra och stundvis rolig, han älskar och drar en massa "höh-hö" humor. T.ex i detta kapitel försöker hyresvärden förföra Pekka "höhö". När hon i texten säger att Pekka är rolig. 

Pekka är alltså "hjälten" i vår bok. Det som störde mig på första timmen var att föreläsaren berätta att vi kommer att få se Pekka skaffa en lägenhet, gå på café och börja skolan. Jag menar HALOO! Spoiler-alert?! 

Höhö humor smittar av sig...

Kursbok