I hate you VR

So, so, fucking mutch...

Jag har inte åkt med VR's långdistanståg sen April och jag hoppades och önskade att saker och ting skulle ha förändrats till det bättre. Men så är inte fallet. I retrospektiv kan jag konstatera att jag varit blåögd, optimistisk och naiv i min förhoppningsfullhet.

Biljett prisen som från första början var inte billiga har stigit. 

De kostar nu 20€ per håll för att åka (eller exakt 19,26€ - fuck you VR).

När jag köpte min biljett från maskinen skulle jag till 15.00 tåget och hoppade på det tåget. Men maskinen hade bestämt att sälja till mig en biljett till 16.00, vilket skapade lite yrsel med konduktören och en annan passagerare när vi hade samma plats.

Tyvärr är det så att shit will be shit, hur man en önskar, hoppas och vrider på saken.

Annars var det helt kiva att vara i Åbo. 

Exil

Då har det börjat. Remppan är "äntligen" här. Det är skönt och kiva att få sitt hem helt färdigt, men nu är det samtidigt lite trist att fara i exil. Men på riktigt så är det ju ett litet pris för att "stå ut med" med tanke på att man får allt nytt och fint. Dessutom kan man nu inte klaga när vi är i exil i Tölö hos min gufas etta som står tom. Riktigt clean och ligger på bra paikka, att sämre skulle det nog definitivt kunna vara. Jag är riktigt excited för allt!

Spanska

Att studera nya språk är roligt men nu kan det ibland också vara krävande. Vi går på öppna-uni introduktion till spanska, på kvällarna. Kursen är ganska packad av medelålderstanter, som hoppas på att sen med sin spanska roffa åt sig en ung Jorge lattare när de far på sin nästa resa till Fuengirola.

Skämt åsido så har det nog varit riktigt skoj. Delvis att lära sig, delvis pga människorna. Det blir en blandning av "hoppas jag inte behöver säga något" stämning och man ser paniken i folks ögon. Sen finns det också av den andra extrem ändan som säger och svarar på allt. Där är t.ex. en brud som har varit på utbyte i Madrid ett år och konstant kommenterar något att; "de säger så", "gör så", "man höra mera av det" etc. Förstår inte alls vad hon gör där på kursen. Föreläsaren är bra och stundvis rolig, han älskar och drar en massa "höh-hö" humor. T.ex i detta kapitel försöker hyresvärden förföra Pekka "höhö". När hon i texten säger att Pekka är rolig. 

Pekka är alltså "hjälten" i vår bok. Det som störde mig på första timmen var att föreläsaren berätta att vi kommer att få se Pekka skaffa en lägenhet, gå på café och börja skolan. Jag menar HALOO! Spoiler-alert?! 

Höhö humor smittar av sig...

Kursbok

Vid regniga dagar

Som dessa är det bra att komma ihåg att ta en paus från regnet. Om du fast går någonstans ute, så ta en sväng via ett café och samla mod. Alla gör det. Till och med Batman. Och hulken.

Också när du går ute så försök glömma regnet genom att observera din omgivning. Jag brukar ha ett öga uppe för "ställnings taganden" i gatubilden. Detta är en av mina favoriter som jag är bakom 100 %!

För mig har inte hösten ännu officiellt börja. Det tydligaste tecknet på att hösten är här när var endaste en radiokanal spelar musik av detta gnälliga, melankoliska, buhuu bandet. Coldplay. 

So it has come to this

Under vår resa stötte vi på något som jag alltid varit lite nyfiken på och velat prova. Tyvärr är det inget tufft, modigt, manligt eller spännande.

Utan det faller snarare i kategorin att lägga gurkor på ansiktet. Något som är vain och ytligt, men ack jag är blott en människa torterad och präglad av dagens utseende fixerade väsen.

What have I become...

Torsdag

Men...

Ei muuta. Jatkakaa.

Brothers in arms when shopping

Som sagt så shoppades det en hel del, båda brände pengar ganska bra. Men ibland, så "tappade" vi oss till butiker som inte hade riktigt något för mig. Eller sen orkade jag inte mera. Då ville man bara sätta sig ner och vänta. Jag var helt tydligt inte den enda med samma tanke.

Fuck this literature

Vi gick flera gånger med Mandy till olika Barnes & Noble, som är akademiska bokhandeln. Fanns flera olika spridda runt Manhattan. Det som jag såg där fick mig först och skratta, sen gråta, sen skratta lite till och sist och slutligen mista all mitt förtroende i nya generationer och författare som ger sig in på det här spåret. De borde alla samlas upp och sättas på en öde ö var de skulle kunna vara förevigt med varandra. Vara borta från samhället och inte förgifta ungdomen.

Det fanns hyllvis - tyvärr - av det här...