Även om detta skedde i början av veckan dvs. måndag, så har jag inte "hunnit" - läs orkat - blogga om det ännu. Men bättre sent än aldrig. Enda sen jag var en liten grabb, vilket jag var länge som ni kommer att få läsa om, så har lintsi varit en big deal för mig. För att äntligen när jag var tillräckligt lång för att åka i maskinerna så hade alla mina vänner åkt redan länge. För att illustrera detta så var jag 139cm på sjuan och vid nian va jag 149cm. En kort knatte dvs.
Men kommer ihåg att man hela tiden bråttom till alla maskiner. Man sprang över allt, tom. I köarna och så var det alltid nå gubbe som sa "Ta det nu lungt, du hinner nog." Nu hade jag blivit den där gubbstrutten. "Måste de hela tiden springa", "Nå nu kiilar dom igen" jag tom. Sa till en junnu som försökte springa bakom mig i kön: "Ta de lungt vi hinner nog med". För att junnun sa till mig att kan ja inte gå snabbare.
Den roligaste stunden var när vi spelade olika spel var man kunde vinna vinster och jag spelade mot värdiga motståndare - 4 stycken 12 åriga flickor. Jag förlorade. Men de va riktigt bra, så jag skäms inte. Som tur van jag sen från ett annat spel en Mario Mjukis.
 |
| Medan Mandy fota så njöt jag |
 |
| Hårdaste competition! |
 |
| Det blev ändå någon vinst |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar