Flashback of Fear

Här om dagen när jag var hemma i Vanda och såg på Oscar-galan en stund, fick jag en minnesbild till det förflutna. Tanken uppkom från att i och med att alla andra i huset var och sova måste jag ha TV:ns volym på väldigt lågt. Detta påminde mig om dom tiderna när man hade strängare läggdags, eller pappa tyckte att det var inte OK att sitta och uggla till klo.04.00 på morgonen.

Nå då när man var yngre vi talar kanske om högstadie tider, kommer inte exact ihåg, så sa alltid ens pappa att; "fa nu och lägg dig och sitt inte uppe hela natten". Snällt svara man ju "jo", men samtidigt tänkte man för sig själv, "faija pliide, intresse klubben antecknar!". Och så klart va man sen uppe till sent och läste någon bok eller data i sitt mörka rum. Men sen! Bakom ljusspringan utanför sin dörr kunde man höra steg och man fattade att pappa skulle komma och check-up på en om man verkligen sov. Blixtsnabbt släckte man det lilla ljuset så man hade och låtsades som om man skulle ha sovit. Medan man kunde föreställa sig hur ens pappa stod vid dörren som en mörk gestalt och hörde hans djupa andetag, alla ens senses var på högspänn, hjärtat slog i halsen och man vågade knappt andas. Känslan var helt som från första LOTR filmen. Tills pappa sa, "nu ska du nog börja sova Daniel, god natt." Aah those memories...