Hur klär man sig i en herrskjorta?

Hade ingen aning över hur man skulle klä sig i herr skjortor. Som tur behöver jag inte grubbla mera över det! Nu kan jag med gott samvete gå till skolan och veta att jag är fashionabel!

Töttöröö!

Ett par dagar har gått sedan senaste inlägget. Det hände så mycket på veckoslutet att jag varken hann eller orkade skriva något. På fredagen var det ju dags att besöka Berusalem, och dit nådde man med hjälp att först hörpsi lite öl och spela MW3 hos Mösjööna Kronlund & Söderberg in Da Crib. Vi var också ackompanjerad av Roy, Mandy och Sonja. Stmäningen var på topp då vi begav oss iväg mot Nylle, propsit till Roy som car chaufför! På Nylle riktigt bueno stämning, int kan man ju klaga då man får höra frontside ollie. Dessutom smackade drickorna riktigt bra och det är lite som Redrama säger sprit är nog lite för gott. Hemåt stratade man troligen en ca 4.30. En riktigt hyyvens kväll, och kan bra erkänna att jag hade en bra tuuba på G.

Nästa dag, perus rapeahko olo som man strävade efter att lappa till med hjälp av pizza. Samtidigt lite hjärndött Life of Ryan på MTV så att man kunde skratta ihjäl sig. Bland dom mest lill-gamla och låtsas viktiga programmen som finns. Bästa under krabbisdagen var nog att fara till Vichtis till sammans med Mandy, bada bastu samt koppla av.

Nästa dag var det Turku calling och härifrån kommer också infon nu. Inget spännande att raportera härifrån.
Nämnas bör att av Japanska såserna smakade jag på vitlökstuben, inga chokar där men den"bruna såsen" var en riktigt höjdare som var stark av chili, lite rökig men samtidigt söt/fruktig. Mycket bra! Skall fusionera det i någon wok. Någon gång.

Idag morse skedde något förvärligt, helt oförväntat. Min kära shaving cream som jagt ägt i närmare fyra år dog. Jag skulle raka mig imorse, fumlade till och tappade min trogna Gilette Mach 3 Sensitive på badrums golvet. Det skedde en förfärlig explosion och det fanns raklödder överallt. Jag föll pnå knä och skrek "noooooooo!". Det hela liknade som en scen från Godfather. Det var trots den första som jag köptte själv dagen före jag for in till armén, en gemensam resa på fyra år. (Det är en annan fråga, om det är respekt eller nolo). Vi var nära och kände varandra. Vila ifred. Du ersätts av en annan tusina produkt.

Men i allt annat övrigt var jag på arbetsintervju, vilket var semi-spännande då det var ett antal år sedan den förra. Det var alltså till ProSailor, det var god stämning överlag. Arbetsgivaren verkade positiv så med god tur kommer jag att ha nästa sommar ett jobb inom seglingsbranschen. Annat sku de ha varigt om man sökt till IKEA.

Jännitys Maximus!

När jag fick höra att min styvfar skulle flyga till Japan kunde jag inte motstå möjligheten att be honom hämta något till mig.

Nej, jag talar nu inte om några konstiga japanska manicker, elektroniska apparater, mystiska manga serier varken kläder. Utan helt simpelt, japanska såser som man kan köpa från matbutiken!

Har personligen visiterat Tokyo en gång och kan med säkerhet säga att det är obeskrivbart samt att det finns för mycket saker man kan få/önska sig därifrån. Dock när jag ändå är en vän av det kulinariska och visste med erfarenhet att de lagar ”some good shit” med såser, kunde jag inte låta bli. Således bad jag Däddee att hämta till mig ”något spännande som han inte visste vad det var eller hade smaka förr”.

Resultaten ser ni ovan. Tack vare hjälpen av Captain Obvious kunde jag räkna ut att den ena tuben innehåller någonslags vitlökssås/pyre och den bruna troligen en blandning av chili samt apelsin, of some sorts. Resten är dock ett frågetecken, visst har man aningar men man vet aldrig med japaner. Dessutom är det fullkomligt omöjligt att avgöra vad det står på tuberna, everything is in Japanese. Lovar att återkomma när såserna blivit smakade.       

Född som Pensionär

Efter att ha kontemplerat och observerat vissa aspekter har jag kommit fram till insynen att jag egentligen är en pensionär fängslad i en ungkarls kropp. Speciellt idag har det varigt väldigt "ålderdomligt".

Låt mig illustrera;
Jag brukar tala till mig själv om jag lyckats missplacera någonting i stilen med "vart la jag den där manickeln, jag hade den ju just här?" Detta sker oftast vardagligen varje morgon då jag alltid glömmer vart jag lagt mitt armsbandsur.
Steg upp i morse utan någonslags problem klo. 07.55 för att jag insåg att jag varken orkade eller ville sova längre.
När jag sedan hade putsat snön bort från bilen och skulle sätta mig vid förar sätet, så tryckte jag i misstag på hornsignalen till vilket jag blev väldigt uppskärrad och skrek samtidigt "HALLOO!" till svar. Jag vet inte varför.
Senare i Jumbos köpcentrum kring 11.00 grubblade jag annars bara till allt och var missnöjd, övervägde att detta berodde på faktumet av brist på kaffe men det var det inte och piggare blev jag inte heller.
Vid klo. 12.15 hade jag och min bättre halva köpt leffa biljetter, som man kan gissa det fanns ENDAST gamla människor där vilket jag diskret påpekade och fick till svar arga blickar.
Efter 15 var filmen sedd och vi hade redan tråkigt, vad skall man göra resten av dagen? Inte undra på att pensionärer far och sova efter klockan sex(höhö). Det finns inget att göra!

Som tur stämmer det inte ännu helt, nämligen biblioteket AKA "dagiset för högljudda teinin samt andra barn" kallar i form av studie uppgifter.

P.S
Nämnas bör att på bilresan argumenterade jag och Mandy över vilken radiokanal vi skulle lyssna på, nämligen jag tycker om att lyssna på X3M medan hon är trött på att alltid lyssna på den kanalen.

P.P.S
Glömde nämna att oavsett vad jag läser i pappersform så när H-Hetki närmar sig och sidan skall vändas, slickar jag alltid fingertoppen för att få ett bättre grepp.

Hur blev det såhär?

Jaa-a efter många om och men blev det sist och slutligen så att jag började blogga. Man kan se det som ganska ironiskt då jag alltid kritiserat bloggandet och sett det som onödig tidsfördriv. Enligt mig är alla bloggare sk. "papper-människor" som klär sig konstigt, springer på varendaste en loppis, UFF och fotograferar sin mat istället för att äta den.

Men jag tröstar mig själv med att tänka att jag är undantaget som bekräftar regeln.

I och för sig ser jag 2 tänkbara skenarion vad som kan hända med min blogg:
A) Jag kommer att skriva med jämna mellanrum "muka-lustiga-juttun" samt annat önödigt.
B) Efter 2 veckor har jag glömt och struntat i projektet.

Så i vi får vänta på framtiden och se hur utvecklingen blir!
Tjipp tjipp och hej!

Min uppfattning om bloggare...